So close, but still so far..

Inte bloggat på ett tag nu, har inte haft något att förmedla, det har varit väldigt rörigt, känslor, träningar trött.
Men det känns som att det faktiskt är på bättringsvägen...
Trodde aldrig att jag skulle få känna känslan igen, känslan av att ha någon nära, känslan att vara älskad för precis den man är.
Det är en otrolig känsla, och jag vill aldrig att den ska försvinna..
Saknar dig även om du precis var här, allt känns så tomt utan dig..

Även om känslorna fortfarande är ganska omrörda så börjar jag se en klarhet i allt.
Man ska försöka gå sin egna väg och det är det jag gör nu!
Söta katten på bilden heter Xtravagansa! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0